Fixat hemsidan

Jag tänkte blogga lite här om mitt jobb och annat som är intressant.

Först och främst har jag suttit i dag och meckat med hemsidan. Och nu skäms jag inte längre för den, så det är ett stort framsteg. Ett bra wordpress-tema med lite justeringar var allt som behövdes.

Annars har jag nyligen köpt iOrdning, ett bokföringsprogram för mac som jag är väldigt nöjd med. Är man egenföretagare med en begränsad budget måste man göra sin egen bokföring vare sig man vill eller inte.

För att försöka bli lite mer effektiv medan jag sitter och jobbar hemifrån håller jag på och testar lite olika metoder. Pomodoro-tekniken har fungerat ganska bra. Programmet OmniFocus också. Jag ska gå igenom hur jag använder dem och varför lite mer i ett senare inlägg.

Hanna har alltid tid för utsatta barn

Som liten ville hon ge dem alla en plats i hemmet

Det finns de som har fullt upp. Och sen finns det de vars dygn och veckor verkar bestå av fler timmar och dagar än för oss vanliga dödliga. Hanna Landergren, 18, är en människa vars engagemang brinner med öppen låga, och som på något sätt lyckas tänja tiden för att hinna med.
– Är det roligt så är det inte jobbigt, konstaterar hon.

Att säga att Hanna Landergren har fullt upp är en underdrift. Hon är ordförande för Rädda Barnens ungdomsgrupp sedan 2007. Hon pluggar sista året på barn- och fritidsprogrammet med inriktning på pedagogisk och social verksamhet i Visby. Ibland hjälper hon mamma och pappa att mjölka de hundra korna hemma i Martebo och hon städar varannan vecka åt farfar. Dessutom hinner hon umgås med sina vänner och pojkvännen Johnny. Men hon ser inte ett dugg stressad ut när hon hittat ett hål i schemat för en pratstund.
– Nä, jag prioriterar skolan och Rädda Barnen och har så roligt att jag inte tycker det är jobbigt alls, säger Hanna.

Gotlandsmodell
Nu under hösten har Hanna och en tjej till träffat en grupp tjejer från årskurs sex efter Rädda Barnens koncept som heter Ellen. – Ellen är en ungdomsgrupp för tjejer mellan 19 och 29 år och det är väldigt strikta regler kring upplägget. Man måste gå en utbildning för att få leda en sån grupp till exempel. Vi ville göra något liknande men utan att behöva gå utbildningen så vi valde att ta yngre tjejer och anpassa Ellen-materialet för dem. En gotlandsmodell av Ellen kan man säga, berättar Hanna. Det blev väldigt lyckat. Så lyckat att tjejerna nu blivit ombedda att skicka materialet till riksorganisationen eftersom fler vill göra samma sak.
– Vi träffades en gång i veckan totalt nio gånger och pratade kring kärlek, vänskap och utanförskap, självförtroende och sådana saker. Vi avslutade med att dela ut diplom till alla tjejerna som varit med och firade lite med sånglekar och så. Det var väldigt lärorikt!

Hanna berättar att det finns ett koncept som kallas för Allan också, grupper för killar alltså, som ungdomsgruppen gärna vill få igång, men det är dåligt med engagerade killar i gruppen.
– Jag har många av mina vänner här i gruppen. Vi är ett bra gäng men några killar skulle inte skada, säger hon och skrattar.

Vurmar för Barnkonventionen
Hanna och två tjejer till håller på med ett specialarbete till skolan om ett ämne som ligger Hanna extra varmt om hjärtat – FN:s Barnkonvention. Tjejerna ska ut nu i januari till niondeklassare i Fårösund och på Södervärn. Tre klasser från varje skola ska få en föreläsning om Barnkonventionen och få göra värderingsövningar. Hanna berättar att de ville åka till Högbyskolan i Hemse också men att de inte fått något svar.
– Vi ville försöka göra en jämförelse mellan de tre skolorna och se om kunskaperna om Barnkonventionen var lika eller inte. Alla borde känna till Barnkonventionen och veta att de inte bara har skyldigheter utan rättigheter också. Till och med i Sverige som skrev under konventionen 1989 kränker man ibland någon av de 54 artiklarna som står där.

Hanna tycker att alla beslutsfattare måste utgå ifrån Barnkonventionen så de inte kränker barnens rättigheter. De enda länderna som inte har skrivit under ännu är USA och Somalia. Det bästa Hanna varit med om hände den 13 augusti i år. Då fick hon vara med på flygplatsen när en man från Burundi fick träffa sin fru och sina fyra barn för första gången på två år.
– Det var stort! Tårar och massor utav glädje. Jag har fått ett annat perspektiv på mitt liv och världen. De har varit så utsatta och haft det svårt och är ändå så glada. Jag fick kort av dem nu nyligen. Mannens två bröder kom nyligen hit också. De är de enda kvar av släkten. De skriver att natten innan bröderna kom drömde tre av de fyra barnen om fred på jorden. Familjen tackar Hanna för hennes engagemang i familjen och kallar henne en kär vän och fredskämpe. Hannas vilja att hjälpa och hennes engagemang har funnits ända sedan barnsben.
– Vi bor i ett stort hus och jag kommer ihåg att redan när jag var liten gick jag och funderade på om man kunde få in all världens barn som har det svårt hemma hos oss, säger hon.

Efter gymnasiet planerar Hanna en resa. Hon och en kompis vill åka till Israel och se om de kan starta ett nytt projekt liknande det de haft med ett barnhem i Lettland.
– På medeltidsveckan samlade vi in omkring 10 000 kronor som vi reste och överlämnade direkt till barnhemmet. Lettland ligger bara 15 mil från Gotland och ändå är det stor skillnad mellan våra liv.

Nytta med upplevelser
Efter resan till Israel vill hon gärna åka till Sydamerika och jobba med barn på något sätt. Rädda Barnen har projekt på många ställen i världen som hon vill engagera sig i. Hanna tycker det verkar vara det optimala sättet att uppleva världen på och samtidigt göra massor med nytta!

Men gården hemma då? Mamma och pappa mjölkar oftast korna själva, säger hon och skrattar. – Det är ju en livsstil de valt, men det är klart jag hjälper till ibland. Farfar klarar sig också väldigt bra själv men han blir glad för lite hjälp med städningen.

Fakta:
Ålder: 18 år.
Bor: Martebo.
Familj: Pojkvännen Johnny, mamma, pappa och två lillebröder, Henrik och Hans.
Husdjur: Omkring 100 kor.
När jag blir stor ska jag: Jag vill arbeta för barns rättigheter. Jag vill gärna åka till Sydamerika och jobba. Ska jag plugga vidare så tror jag det lutar åt att bli socionom.
Gör nu: Ordförande i Rädda Barnens ungdomsgrupp på Gotland. Pluggar barn och fritid sista året på gymnasiet.
Tycker bäst om: Att möta nya människor.
Tycker sämst om: När barns rättigheter kränks.
_________________

Texten publicerades i Gotlands Tidningar och finns på deras webb här.